The ship we are sailing will never die. It's the ship called friendship.

På hemvägen m träffade min bästa Jessica som cyklade mot stallet. Har inte träffat älsklingen på år och dar i mina ögon.  Men det ska bli tjej/mys/film-kväll hos henne snart!  Detta har jag bestämt och hon är ännu inte underrättad. Skvaller, skratt och skruvade minnen. Tack och åter tusen tack för att ni finns!   <3
image75
(en väldigt gammal bild på två av mina bönor)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0